Från såväl borgare som socialdemokrater framställs idag koncentrationen av rikedom som något oproblematiskt. Att vissa blir rikare, menar många är till nytta för hela samhället. Det hävdas ofta att det som är bra för enskilda personer är bra för hela samhället och rikedomen kommer så småningom att sippra ner genom samhällslagren och göra alla rikare. Genom sådan argumentation finns det ingen anledning att begränsa och beskatta rikedomen, den kommer ju alla till del förr eller senare. Men det har flera gånger om visat sig att det tyvärr inte fungerar så, rikedom sipprar inte neråt i den omfattning som ofta hävdas istället stannar den kvar i de rikaste skikten och blir allt större. Den svenska ginikoefficienten (måttet på ojämlikhet t.ex. inkomstfördelning i samhället) har stigit stadigt sedan 1981 och ligger idag på den högsta uppmätta nivån sedan mätningarna började 1975. Man kan med SCB’s statistik i ryggen säga att Sverige för varje år som passerar, går mot ett allt ojämlikare samhälle.

Det allt ojämlikare samhället med all större variation av förmögenhet och livschanser får också stora effekter på människors liv. De som drabbas av den ökade ojämlikheten pekas ut som problem och skall, om de protestera mot den ökade ojämlikheten straffas tillbaka in i ledet. De som däremot tjänar på den ökande ojämlikheten får hjälteglorior för sin företagsamhet och framställs som samhällets stöttepelare. För samtidigt som några människor upphöjs till skyarna för sina lyckosamma affärer finns det andra som blir allt mer marginaliserad ut ur samhället. Synen på vilka som skall prioriteras i ett samhälle påverkar vilken ekonomisk politik som skall föras, vilka som är närande och vilka som är tärande, vilka som behöver morötter och vilka som behöver piskas.

Ökad rikedom hos enskilda individer ökar ojämlikheten i samhället. Ökad ojämlikhet och ökade klyftor leder i sin tur till mängder av problem på alla tänkbara fronter i samhället. Ett samhälle som präglas av stor ekonomisk ojämlikhet, präglas också av större instabilitet och av våldsamheter än samhällen som är mer ekonomisk jämlika. De länder som har den största Ginikoefficienten dvs. den största skillnaden mellan rika och fattiga, är också de länder som präglas av det mest våldsamma samhällsklimatet. De som ligger i topp är Brasilien, Mexiko och USA. Man kan se ett klart samband mellan ökad inkomstspridning och ökade våldsamheter. Därför är det uppenbart att när några blir rikare i ett samhälle ökar spänningarna vilket i sin tur ofta leder till ökade våldsamheter. Detta mönster går också att applicera på den svenska samhällsutvecklingen. Genom ökad rikedom och följaktligen ökad fattigdom och marginalisering kommer våldsamheterna i de svenska förorterna att eskalera. Ökad ojämlikhet leder till ökad otrygghet!